Mina hjärtan.
NU VILL JAG HEM!
Satt som vanligt och skrev med mina vänner på msn. Efter ett tag så kommer frågan: " Hur är det PP, du verkar så sur och ledsen och det är inte likt dig!". Jag måste erkänna. Tårarna rann. Som floder.
Jag tror inte jag kan beskriva hur det känns att vara så långt ifrån dom hela tiden. Vi var alltid tillsammans och gjorde saker, alltid. Alla mina roliga minnen har jag med dom och vid alla stora tillfällen var dom där. Alltid.
Men inte nu. Nu hörs vi knappt. Det är asjobbigt. Till och med så jobbigt att man funderar på att lämna Gotland för alltid. Även om jag vet att man inte kan tänka så. Men det känns så värt det.
Var det nått som jag ville prata om var det bara att knacka på dörren och man var alltid välkommen. När som helst. Jag saknar det. Visst finns det sånna här också men man har ju alltid mer förtroende för vänner man haft längre. Det är så.
Att festa på denna ö är inte heller roligt. Inte som hemma. Visst, Visby är bra mycket större men det finns fan inget att göra. Hemma fanns det inget stopp på saker att göra. Alltid damp, alltid lyckat och alltid kul.
Jag visar inget av allt detta här. Gör jag det brister det. Så det är lika bra att låtsas som att allt är som det ska. Mindre komplicerat så.
Helvete va pessimistisk jag är. Men jag får vara det känner jag. Jag orkar inte ens bry mig om nått längre.
Ses imorgon mina hjärtan.
I'm so happy I'm so glad!
Då kan man ju fråga sig vad som frambringar sånt lyckorus,
Det ska jag tala om för er. Det är en del bidragande faktorer.
* På lördag får jag ÄNTLIGEN åka hem.
* I Sthlm ska jag möta Jessica, bästaste Jessi.
* Har även fått reda på att hon ska vara hemma i Dalarna i sommar så vi ska ha roligt mest hela tiden!
* Jag ska få träffa min familj (I miss you)
* Min katt (patpat)
* MINA VÄNNER, alltså. Finns inte ord.
Markus ringde imorse och frågade om jag kom hem över påsk eller inte, men självklart gör jag ju det så då skulle han ta ledigt från sitt jobb för min skull! I love you.
Påsk ska nog bli det roligaste jag gjort på mannaminne! Alla mina kära på samma ställe i 4 dagar. Lovi'n it!
Sen är jag ju inte så glad över den här helvetestentan vi ska göra under "lovet". Men jaja. Det ska nog lösa sig!
Har prov på fredag också, jörnålder. USCH. Det är allt jag har att säga!
Vad mer...? Hmm....
Jo! Jag tycker inte om denna ö längre. Känner att jag bara vill vara för mig själv och när jag väl är med folk så blir jag irriterad (inget illa menat till er jag snäser åt) men det bara kommer. Jag måste hem nu känner jag och få perspektiv på saker och ting. Kan inte vänta tills på lördag kväll när jag går in genom dörren hemma.
Ja, ni läste rätt, hemma. Gotland kommer aldrig vara hemma för mig. Utan Lima är hemma. Home.
Nej. Sova lite kanske?!
Sleep tight. K
Den bästa filmen hittils.
Det är precis vad jag just sett. Har gråtit konstant i 2 timmar och 25 minuter. Då menar jag verkligen gråtit! Tur att ingen såg mig!
Vilken film! Jag är helt överväldigad.
Den handlar om en pappa som är handikappad, han är lika intellektuell som en 7-åring men ändå lyckas uppfostra sitt barn.
På ett kalas går det lite överstyr och han tar i ett annat barn som är på plats. Han anmäls. Förlorar vårdnaden och nästan går under. Han skaffar den bästa advokaten och kampen börjar, han ska ha tillbaka Lucy.
Filmen är SÅ värd att se. På en skala 1-12. Enkelt: 12.
Ni vet kanske vilken film det är nu?
I am Sam.
