När ska det sluta?!
Jag blir så trött så trött så trött.
Jag blir lika rädd varje gång mamma ringer, för oftast är det nått som har hänt, antingen till mig direkt eller till nån i min närhet.
Jag vaknade imorse och började gråta. Direkt, tårarna slutade liksom inte rinna, har dom väl inte gjort än heller. Är trött på att gråta nu. Men som sagt, hur ska det gå till??
Jag vet inte hur jag ska hantera allt som i princip händer på en och samma gång.
Inte kan jag göra nått från den här jävla ön heller. Kan bara ringa och fråga hur det är och säga att om det är nått så är det bara att ringa mig, att jag är tillgänglig 24/7. Helst hade jag åkt hem idag och kramat om honom i flera timmar, men hur ska det gå till? Jag är här och han är där.
Skönt att åka hem om några veckor, det känns lite bättre av att veta att jag snart åker ändå. Som ett plåster på mitt dåliga samvete. Varför åkte jag hit överhuvudtaget? Är det verkligen detta jag vill? Allt bara snurrar huvudet och jag vet varken ut eller in. Jag lämnade allt och alla som betydde något. Hela min trygghet.
24/7 available.
